Äntligen december

publicerat i Allmänt;

Äntligen december! Imorse öppnades det luckor i både den sedvanliga pixi-kalendern och den efterlängtade chokladkalendern. Också tittade vi på Selmas saga, julkalendern som i år verkligen verkar vara något i vår smak. Hurra! Jag har längtat efter att titta på julkalender tillsammans med mina barn. Förra året fastnade Navid inte alls och året innan var han nog lite för liten. Men nu, nu har vi kommit in i julkalenderålder och jag glädjer mig! Bilden här ovan är från nu ikväll när de tittade igen, tillsammans med pappa som missade imorse (någon var tvungen att vakta en ännu sovande Milia i sängen).
När barnen var på förskolan pysslade jag ihop en snäll-kalender också. Så mycket fokus läggs på att barnen ska få saker så här i jultider. Jag tänker att det är viktigt att komma ihåg att ge, hjälpa till och vara omtänksam. Så nu får de små uppdrag varje dag och när de klarat dem får de sätta en guldstjärna vid dagens datum. De kunde sätta stjärnor direkt när de kom hem idag för när jag hämtade på förskolan så hade Louie ritat teckningar till mig, pappa och Milia. Och Navid hade pärlat en pärlplatta som han sprang i förväg och la i postlådan när vi kom hem. Han hade slagit in den så noggrant också.

Också en bild på min Minos bara för att hon är så go. Vi var nere på stan idag. Jag pluggade och drack latte när hon sov. Också köpte vi ett par julklappar. Tänk hur vi förra året vid den här tiden gick och väntade. Äntligen hade december kommit, månaden vi skulle få träffa vår lilla tjej. Magisk längtan. Inget är som den spänningen och den förväntan. Att vi fick ett decemberbarn också, det hade jag aldrig trott <3 Livet alltså!

Jesus får konkurrens

publicerat i Allmänt;

Ganska snabbt tog vi oss ur sjukstugan. Navid var dålig knappt ett dygn och någon annan har inte fallit dit. Så skönt att Milia klarade sig. Barnen var hemma från förskolan måndag och tisdag. Onsdagar är de alltid lediga. Vi ville gärna komma ut en sväng efter väldigt mycket hemmahäng så vi åkte ner till stan på förmiddagen. Köpte kläder inför lucia till Navid och lekte lite i Stadsparken. När vi blev hungriga bestämde vi oss för att äta lite lunch på orangeriet. Så skönt att slippa stressa hem för att slänga ihop något som jag inte hade en aning om vad det skulle kunna vara.

Navid såg så fundersam ut där över maten. Jag frågade vad han tänkte på. "På hur mycket jag älskar min familj" svarar han. Min fina, fina Navid. Det tänker jag också ofta på! Igår när jag hämtade på förskolan berättade barnens pedagog att Louie helt plötsligt i leken sagt "Jag älskar min mamma så mycket!". Så fint att han kom att tänka på det mitt i alltihop <3

Han sa en annan gullig sak dagen innan när vi började pilla lite i julsakerna och vi plockade fram julkrubban. Jag berättade att Jesus var en person som levde för länge sedan. Att han var otroligt snäll och kämpade för allas lika rättigheter, hjälpte de som hade det svårt osv (vi tar detaljen med Gud en annan gång haha) och att man under julen ska bli lite extra påmind om att eftersträva att vara lite mer som Jesus. "Var han lika snäll som Michael?" Frågar Navid. Ja jo de var nog ungefär lika snälla . "Mamma, jag tror nog Michael var lite snällare". Jesus vs Michael Jackson liksom haaaha, love it!

Julkrubban fick plats i köksfönstret i år. Nära till hands att leka med!

När man glömmer pepparn

publicerat i Allmänt;
Jag tror det var förra måndagen som jag träffade på grannen här utanför och sa att jag tyckte det var märkligt att vi ännu inte blivit sjuka den här terminen. Louie brukar bli dålig efter ca fem minuter på förskolan (efter uppehåll som lov och sådär), men inte den här gången. Jag glömde visst det där med pepparn och ta i trä för i helgen har vi "välkomnat" magsjukan in till familjen. 
I fredags var jag och barnen på ica maxi. Där började Louie klaga på att han hade ont i magen och kände sig dålig. Min första tanke var att han helt enkelt tyckte det var tråkigt i affären för då kan man ju lätt drabbas av diverse åkommor. Jag är ändå glad att jag inte avfärdade det utan jag bar honom och sa att när vi kom hem så skulle han få ligga på soffan och vila. Och när vi kom hem så var han väldigt dålig i magen. På natten väckte han mig och första spyan var ett faktum. Jag på jobbet hela lördagen och något mer kräk blev det inte. Förrän på kvällen. Och natten. 
Också den eviga frågan. Vem ramlar dit härnäst? Kan det vara så att vi andra faktiskt klarar oss? I går var det söndag och hoppet började liksom tändas. Tills vi vid tre tiden fikade och Navid inte ville ha sina pepparkakor. Sedan la han sig på soffan och strax där efter var första spyan ett faktum. Så ja! Nu är det måndag och Louie mår  betydligt bättre idag. En sjuka på ca 24 timmar verkar det med andra ord vara. Kanske mår Navid bättre ikväll då? Nu ber vi till vår lyckliga stjärna att Milia ska slippa detta. Jag förstår inte varför hon skulle göra det för bacillerna kryllar givetvis här hemma, men kanske?
Min bulle sov länge på soffan igår. Det behövde han.
 
Jag behövde komma hemifrån och tog en tur till ica igår. Fick med mig en hyacint som jag sedan pysslade ner i en glasburk. Ställde fram ett julljus också. Så mysigt att vi har advent på söndag, nu är det definitivt legitimt att tjuvstarta tycker jag.
Nu ska jag försöka peppa till så att jag orkar med ett par mer hemmadagar. Jag får lätt smått panik av tusen timmars skärmtid och ingen struktur men jag ska försöka omfamna myskläderna soffhänget. Hej på ett tag.