Vindar och fredagsplaner

publicerat i Allmänt;

Några bilder från i onsdags. Vi tog en promenad i härligt snökaosväder för att hämta ut min julklapp från jobbet ( i år valde jag schampoo, balsam och en borste). Jag älskar verkligen väder! Jag älskar regn som öser ner från himmelen, riktigt kallt vinterväder, tjockt med snö, strålande sol. Och blåst! Jag älskar blåst! Det kanske är märkligt? Men jag kan känna mig otroligt lycklig när jag är ute i blåsigt väder. Milt, grått och fuktigt går dock bort hos mig (typiskt att vi bor i Sverige då heehe).

Milia vaknade till runt fyra och när hon somnade om så var jag pigg! Är det inte typiskt så säg? Jag njuter dock av en stunds egentid, kunna kika in här och höra hennes snarkningar här bredvid. När farmor och farfar var här sov mannen inne hos pojkarna, på golvet. När de sedan reste hem igen och mannen fick tillbaka "sin" säng (Milia har ju tagit över hans här..) så har Navid och Louie fortsatt sova i sina sängar om natten, utan att komma upp till oss. Så himla bra gjort av dem!
Idag ska jag och barnen fredagsmysa hela dagen tillsammans. Mannen har AW efter jobbet. Vi åker nog ner till stan, leker på lekplatsen, köper fredagsgodis på hemmakväll, också kanske jag går inom lindex och köper mig en väska för presentkortet jag fick i julklapp. Skulle behöva en ny nu när det är dags för plugg. En bra dag tror jag det blir i vilket fall!

En ny tid

publicerat i Allmänt;
Igår fick barnen en alldeles ny liten kusin. En liten Jasmine. Och jag blir så känslosam av nya bebisar haha. Inte för att jag på något vis vill ha en nyföding själv. Men magin där i början, med den helt nya babyn, det är något alldeles, alldeles speciellt. Så när det dimper ner nya små i vår omgivning så blir jag alltid lite nostalgisk. Tänker på hur de var de gångerna då vi fick nya familjemedlemmar till oss. Nåväl. Det ska bli spännande att träffa den nya lilla. Jag är så himla glad för barnens skull, att de har så mycket kusiner runt om sig! Tänk att Milia inte har mindre än fyra kusiner som är födda året innan, samma år eller året efter henne (okej, gårdagens tillskott blir det ju två skolår mellan men ganska precis ett år och tre veckor egentligen). Det gör mig glad då jag själv inte hade några kusin-vänner som liten. 
Så var jullovet slut och vi försöker komma in i rutiner igen. Förskola för gossarna och hemma-mys för mig och min lilla tjej. Sista veckan som föräldraledig för min del. Men det känns inte så? Jag vågar liksom inte tänka att allt ska gå vägen förrän jag har ett csn-beslut med beviljat lån. Spanskakursen har jag klarat av och poängen jag saknat för att få lov att låna är därmed på plats. Men jag litar inte på myndigheter och tänker att de kanske hittar ett annat sätt att krångla till det för mig den här gången. Well, well. Nästa vecka är det jag som börjar studera och jag glädjer mig verkligen. Det ska bli så roligt att komma ut i verkligheten samtidigt som det innebär en viss frihet att just plugga med små barn tycker jag. Hade det varit så att jag skulle börjat jobba 8-17 fem dagar i veckan från och med nästa vecka, då hade jag haft betydligt mer ångest. Det känns som att jag kommer hinna med mina små ändå (obsobs! Jag lever inte i någon drömvärld och tror att det kommer bli plättlätt. Men jag är verkligen övertygad om att jag kommer klara detta bra). 
Nu har Milia sovit i snart två timmar och borde vakna när som helst. Ska gå och titta till henne där ute i vagnen. Hej på en stund. 

Let's talk about amning

publicerat i Allmänt;

Fyra från igår. En Louie som äter mannagrynsgröt. På Navids önskemål förvisso. Louie önskade egentligen havregrynsgröt. Enda gången jag själv åt mannagrynsgröt som liten var hos min mormor. Det tänker jag på varje gång jag står där och vevar i grytan. | Milia bråkar med Louie om hans kläder. Hon ska ha dem! Tempramentet hon besitter oroar mig lite ibland haha. Hon är inne i en period då hon slåss och skriker om det inte går som hon tänkte sig. Som när hon får för sig att brorsornas kläder är hennes. Typ varje dag.. |Nyvaken Milos som absolut skulle ha mössan kvar på när jag plockat in henne från vagnen | på kvällen tittade jag och Navid på den goda dinosaurien. En mysig stund. Pappa fick dock ta över översättningen när jag skulle ner och lägga Milia. 

Natten sedan. Hur har vi det om nätterna egentligen? För att sammanfatta det kort. Milia tar inte napp. Inte flaska. Hon ammas fortfarande och använder mig nu som napp. Hela nätterna. Alltså. H e l a nätterna. Försöker jag separera oss slutar det bara på ett vis. Hon blir skitsur. Och i värsta fall piggnar hon till och har svårt att somna om. Så där ligger jag, och sover inget vidare bra. Det är synd, för i en perfekt värld hade jag gärna hållt igång amningen ett halvår till. En gång vid sovdags och kanske en gång på natten. Men hon har missförstått syftet och jag antar att vi måste bryta det. Snart. Jag ska bara samla tillräckligt med motivation. Jag tror ju det bästa är att mannen tar nätterna i några dagar. Hon vet ju att han inte har något att komma med och det borde bli lättast för henne så. Men jag vet också att han inte klarar av hennes gråt. Och det är nog lätt att han ger upp och lämnar över henne. Vi får se. Vi får prata i hop oss och hålla oss så långt det går till planen. Jag drar mig lite för att ta tag i det. Vi kan nog kalla det separationsångest. Kanske sorg över något som varit och som aldrig kommer igen. Vi ska ta tag i det. Snart.


Nu har jag gett mig ut i den kalla tidiga morgonen. Så mysigt. Jag älskar att vara ute tidigt, innan dagen riktigt hunnit komma igång. Idag väntar jobb för mig. Men bara fram till strax efter tre. Ett lagom pass och jag hinner med att träffa mina älsklingar sedan också. Mysigt att få längta efter dem under dagen <3